Goda nyheter och dåliga nyheter

Jag börjar med de dåliga nyheterna. "Lilla My" har blivit änglahund. Hon var väldigt liten när hon föddes, vägde bara 190 g (normalt är 300-400g) men var så pigg och framåt och växte bra de första veckorna så det fanns ingen anledning att inte låta henne vara kvar. Men sedan hände något som gjorde att hon tacklade av, hon slutade att gå upp i vikt och när hon sedan började äta dåligt var det tecken på att något inte stod rätt till. Så jag tog det tunga beslutet att avliva henne, det var inte helt lätt eftersom hon var en riktigt charmig mini-hund.

De goda nyheterna är att de resterande tolv mår strålande bra! Nu springer de helt perfekt ut och in precis som jag förutspådde tidigare. Så himla lätta och trevliga valpar att ha att göra med trots att de är så många. Glada och pigga och vem man än tar upp i famnen så slappnar de av direkt och myser i knät.

Tänkte att det är nog bara inbillning och att alla kullar är så här. I kväll hade jag ett långt telefonsamtal med min hundvakt Camilla, som träffar valparna flera gånger i veckan. Hon har ju även följt alla de sista årens kullar på samma sätt som den här. Det är roligt att stämma av med henne då och då, om vi ser samma saker hos de olika valparna eller om hon upptäckt något som jag missat. Men det visade sig att hon tyckte precis likadant trots att jag inte hade avslöjat min uppfattning för henne! Så därför vågar jag skriva så här och skryta om de små, när jag har medhåll.

Nu kommer jag antagligen att få äta upp det här, när jag om 1 vecka sliter mitt hår av förtvivlan över ett gäng 7-veckors valp-huliganer...